Kronjuvelerna

Har precis vart på smygprämieren av Kronjuvelerna med min vän filmfantasten Sara. Inte för att det var något speciellt med att det var smygpremiär men det kändes ändå lite coolt, lite busigt sådär, ba smyger och ser den i förväg, fniss.

Filmen var inte som jag tänkt mig. Den var bra. Alicia Vikander och Bill Skarsgård är två utav de snyggaste och bästa skådespelarna jag vet så de kan inte bli fel när dem är med i samma film. Men filmen skulle vara ett drama, och då är det ganska otippat att Björn Gustafsson är med i den och att även Timbuktu har en liten roll. Jag började gapskratta första gången Björn var med i filmen, för han såg så där barnsligt stolt ut ni vet som han gjorde när han var mellanakt i melodifestivalen och dansade den där låten "What is love" han såg så där generat barnsligt stolt ut så jag kunde inte sluta skratta. Jag var en av de jobbiga tjejerna som ibland finns i biosalongerna som skrattar på fel tillfällen för jag skrattade även varje gång Björn sa något för hans göteborgska var så grov och fel i sammanhanget och det var så gulligt och fint och fel på samma gång, att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Och sedan verkade det hela tiden som att Björn inte hade något manus han bara improviserade så som bara han kan.  Exempel på en replik var när Fragancia i filmen (Alicia Vikander) säger till Johnnson Petterson (björn) som spelar gay i filmen: Jag tror du tycker om att kyssa mig. Och han svarar: Ja det gör jag ju, fast tjejer smakar orm men killar smakar ju inte heller direkt småkakor. Jag dog. Filmen var konstigt på det sättet att det var många tragedier som det är i ett typiskt drama men helt plötsligt var Björn där igen, och jag gick från gråt till skratt.

Det hade kunnat vart en typisk drama film med Alicia Vikander och Bill Skarsgård i huvudrollerna. Men som sagt så är Björn med och det blir inte längre ett drama även om handlingen är minst sagt dramatiskt. Och slutet är fint men jag tycker att det gick överstyr där på något sätt. Man måste ju vara lite inside the box så att säga.

Shit det här liknar typ en analys som man skulle kunna göra i skolan fast jag har ej skrivit vad filmen handlade om men det kan ni ju lika gärna googla om ni undrar. Tycker iallfall att filmen är värd att se speciellt för att Alica, Bill och Björn är så grymt snygga. Filmen var även väldigt välgjord och det var en bra story. Jag hade helt enkelt en bra känsla i kroppen när jag gick in i biosalongen och en bra känsla när jag gick ut därifrån.